oneyearabroad

Mi nueva casa - My new home

Första månaden har rullat förbi och bara 10 kvar..

Första skolveckan avklarad. Oh fyfan har aldrig varit såhär borta på en timme. Ni som klagar i Finland att skolan är svår, se er. Sitter från 8 till 3 varje dag och bara ler mot läraren. Med lite aksent och mummel på så fan det låter som hebreiska. Bra att jag inte behöver prestera seriöst här. Är bara här för att lära mig spanska, tackolov... Inte för att det nu känns alls lättare men, försöker tänka positivt he-he.

Ångesten trycker på hela tiden och har brist på både sömn och fysisk hälsa. Är så jävla svag ibland att det är sjukt. Faller ihop av allting. Kanske det var därför bra att jag kom hit för ett åt så att jag blir lite stakare och så att jag klarar liknande hinder senare i livet. Jag tar det här året som en övning. När jag kommer hem har jag ett nytt språk som ett pris för det här året borta. Sen kommer jag tillbaka till Finland och fortsätter mitt liv som vanligt och kommer att komma ihåg dethär året som en liten, liten del av mitt liv. Tiden då jag studerade spanska, började från 0. Kunde inte språket, främmande land, främmande familj, främmande människor. Och var jag är då...

Skönt med fredag. Har börjar zumba och det är så otroligt roligt att kan inte sluta skratta på timmarna. Helt dröm! Idag är det ingen zumba dock så far och springer. Ikväll åker vi ut med tjejjerna igen till Zenobia, en otroligt bra tapas bar med alldeles härlig mat! Skit najs. Och imorgon lagar vi mat hos en av flickorna och firar födelsedag. Det har regnat hela veckan men de lovas sol till veckoslutet så kanske vi drar oss till stranden också ;)

Har mycket skola och slut på fotominnet på min telefon så får se hur ofta jag skriver, men skall försöka mitt bästa

Puss, 

sköt om er

A

 

Echo de menos a mi familia 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas